Stora bilden ovan: direktör Jon Stenberg (1894–1972).
Jon Stenberg AB fyller 90 år 2024. I en serie artiklar berättar vi historien om familjen, företagandet, folket och företeelserna som alla leder fram till dagens företag.
Läs även del 1, del 2, del 3, del 4 och del 5 i artikelserien.
Del 6 – Ett oljekrisande 1970-tal med trångboddhet och italiensk touch
1969 kom att bli ett viktigt år för Jon Stenberg. Då grundade nämligen den italienske ingenjören Giancarlo Selci företaget Biesse i Pesaro, med en tydlig inriktningen att förnya och förbättra träindustrins maskinpark. Pesaro, beläget i regionen Marche vid Italiens östkust, hade redan en stark tradition inom möbelproduktion, vilket gjorde det till en idealisk plats för ett företag som Biesse att växa i.
Under 1970-talet fokuserade Biesse på att etablera sig som en innovativ tillverkare av träbearbetningsmaskiner. De började utveckla maskiner som effektiviserade processer för möbel- och snickeriindustrin, som exempelvis maskiner för sågning, borrning, och fräsning av trä. Vid den här tiden var företaget relativt litet, men deras fokus på kvalitet och innovation lade grunden för framtida tillväxt.
Jon Stenberg och hans son Bo, som tog över vd-posten för företaget 1971, såg tidigt Biesses potential, och inledde ett fruktbart samarbete som i allra högsta grad lever än idag, mer än 50 år senare. Förutom att vara en komplett maskinleverantör till Jon Stenberg har flera av Biesses medarbetare blivit goda vänner till oss svenskar genom åren.
Biesses grundare Giancarlo Selci har hunnit bli 88 år och var mycket aktiv i sitt företag långt efter uppnådd pensionsålder. Idag är hans son Roberto Selci vd för Biesse Group, som nu är ett stort börsföretag med en omsättning på närmare 10 miljarder svenska kronor.
Jon Stenberg själv fick dock aldrig uppleva framgångssagan med Biesse. Han dog 1972, 78 år gammal. Året efter, 1973, fick företaget sitt nuvarande namn: Jon Stenberg Aktiebolag (tidigare Maskinfirman Jon Stenberg Aktiebolag).
Tuffa tider – men fortsatt tillväxt
1970-talet bjöd på tuffa tider för Sverige. Efter oljekrisen 1973 kämpade Sverige med hög inflation, låg tillväxt och ökande arbetslöshet. De svenska regeringarna försökte motverka dessa problem genom expansiv finanspolitik, vilket ledde till stora budgetunderskott. Exportindustrin, som var central för svensk ekonomi, pressades av en stark krona och höga lönekostnader, vilket ledde till flera devalveringar för att förbättra konkurrenskraften. Den första kom 1977 och var på 10 procent. (Den följdes 1981 och 1982 på ytterligare 10 respektive 16 procent). Devalveringarna var så klart gynnsamma för de svenska exportföretagen, men fick precis motsatt effekt för importerande företag som genom dessa tre politiska beslut fick se sina priser öka med totalt 32 procent på fem år – detta utöver de massiva prisökningarna som följde av en inflation som under de här åren runt 1980 låg på över 10 procent årligen.
Detta till trots klarade sig Jon Stenberg bra. Verksamheten fortsatte att växa, inte minst genom den svenska marknadens varma mottagande av Biesses smarta maskiner, och 1978 hade företaget åter vuxit ur kostymen. Lokalerna på Norra Lindåsgatan 15 var fullt utnyttjade och där saknades möjlighet att bygga ut ytterligare. Genom snabba förhandlingar med kommunen tillfördes fastigheten på Östra industriområdet ytterligare yta, samtidigt som kommunen köpte Jon Stenberg AB:s fastighet på Norra Lindåsgatan.
På våren 1979 sattes spaden i marken för en kontorsbyggnad i två plan. Arkitekt, konsult och huvudentreprenör för detta bygge var Magnus Strömberg AB – MASAB – i Emmaboda. Genom en pressad tidsplan och med ett utmärkt samarbete mellan beställare, entreprenör och myndigheter kunde det nya kontoret invigas redan i december, lagom till att företaget firade 45 år. Jon Stenberg AB var vid den här tiden ett av de ledande företagen inom branschen i Sverige och hade även en viss betydelse på utländska marknader. Omsättningen var 50 miljoner, varav 30–35 miljoner bestod av import av maskiner från bland annat Italien och Västtyskland.
Det nya huvudkontoret kunde nu förutom utställning och centrallager även rymma avdelningar för försäljning, service och administration. Större ytor möjliggjorde även att de kunde provköra en hel maskinlinje före leverans, för att se att allt fungerade som det skulle.
Trots de hårda tiderna var framtidstron stark. Och när vi gick in i 1980-talet väntade nästa stora industriella genombrott: datoriseringen. Om det handlar nästa avsnitt.
Fotnot: Källor till artikelserien har förutom släkten Stenbergs eget material varit boken ”Lindås – Från by till samhälle” utgiven av ABF och PRO 1983, Bolagsverkets dokumentation samt diverse företagshistoriska sidor på internet.
