Stora bilden ovan: direktör Jon Stenberg (1894–1972).
Jon Stenberg AB fyller 90 år 2024. I en serie artiklar berättar vi historien om familjen, företagandet, folket och företeelserna som alla leder fram till dagens företag.
Del 7 – Det glada 80-talet med datorisering och gränsöverskridande samarbete
Den nybyggda kontors- och utställningshallen fick verkligen glänsa när 1980-talet tog sin början. På vårkanten 1980 bjöd Jon Stenberg in träbranschen till ”Maskinexpo 80”. Enligt tidningen Östra Småland väntades 1000–1500 personer besöka Lindås under utställningens sju dagar, vilket utgjorde en betydande del av bolagets då 3000 företag starka kundkrets. Drygt 100 maskiner visades upp, ”värderade till 8 miljoner kronor från åtta länder”. Bo Stenberg berättade för tidningen att det under 1970-talet handlade om standardmaskiner för hela slanten, men att läget 1980 var annorlunda – så gott som alla maskiner skulle i stället skräddarsys för kundens speciella behov.
1982 började Bos son och Jons sonson Robert i företaget ”på heltid”. Första lönen fick han dock redan som 11-åring 1971. ”Jobbet bestod av att packa och sopa, och för det fick jag 75 öre i timmen”, berättar Robert. ”Men farfar tyckte att jag var så duktig, så redan andra året höjdes timlönen till 1:50.” Robert var utbildad gymnasieingenjör, som kompletterade efter fullgjord militärtjänstgöring med ”Högre ekonomisk kurs för ingenjörer” på Stagneliusskolan i Kalmar under en termin. Robert hann också med ett inhopp på Lindåsverktyg i några månader. Med det som grund blev hans första arbetsuppgifter som ”riktig” anställd att skriva offerter och översätta dokument.
1983 revolutionerade Biesse industrin genom att införa CNC-teknologi i en tid när träbearbetning fortfarande i stor utsträckning var manuell. In på banan kom Biesses första Rover – Rover 33 – som var en så kallad point to point-maskin, vilket innebär att den var idealisk för bearbetning där exakta hål eller andra punktvisa operationer behövdes (snarare än kontinuerliga skär- eller fräsbanor). Programmeringen skedde med så kallad G-kod, ett enkelt textbaserat standardspråk med radkommandon för att få maskinen att utföra komplexa mönster och operationer som fräsning, borrning och sågning med hög noggrannhet.
Denna nya teknik gav på kort tid ökad kvalitet och produktivitet inom hela trä- och möbelindustrin, och med radikalt minskad risk för mänskliga fel blev maskinen snabbt populär. Rover 33, som fått sitt nummer efter att den hade 33 individuellt styrda borrspindlar, följdes snart av flera andra modeller. Biesses Rover-serie lever och frodas för övrigt än idag drygt 40 år senare – inte minst genom storsäljaren Rover A som finns i en mängd olika storlekar och konfigurationer.
När Jon Stenberg 1984 tog Rover 33 till Sverige blev det Robert som i kraft av sin ungdom fick utveckla den affären, tillsammans med produktchefen Jan-Erik Widstrand. Maskinen premiärvisades när Jon Stenberg AB firade 50 år med ytterligare en större utställning i Lindås, under mottot ”Den nya teknikens maskiner”.
”Snart hänger det en liten computer på i stort sett varenda maskin”, sa marknadschefen Inge Malmquist till Östra Smålands legendariske reporter Håge Mattisson. ”Det enda man behöver göra manuellt är att mata in det material som ska bearbetas och att ta hand om den färdiga produkten.”
1984 var Jon Stenberg bland de tre största aktörerna i branschen i Sverige, de sysselsatte runt 50 personer (+ 35 i Lindåsverktyg) med en omsättning på drygt 60 miljoner kronor. Med den nya tekniken kom också behovet av utbildning, något som Jon Stenberg var tidiga med att erbjuda sina kunder. Utbildning och fortbildning på maskinerna är fortfarande en viktig del av företagets verksamhet.
1989 fördjupades samarbetet med Biesse ytterligare genom ett joint venture-företag: Biesservice Scandinavia AB med Biesse som huvudägare (60 procent) och Jon Stenberg med resterande aktier. Vid den här tiden var kommunikationerna relativt primitiva (telefon och fax) samtidigt som distributionsvägarna inom Europa var ganska dåligt utbyggda. Biesse såg ett stort behov av (och en tydlig konkurrensfördel med) ett reservdelslager i norr för att serva hela Skandinavien, och det hamnade därmed hos deras mångåriga Sverigeagent och samarbetspartner i Lindås. Senare utökades lagrets upptagningsområdet med även Estland och Lettland.
Återförsäljarna i de olika länderna beställde sina reservdelar från Lindås under flera decennier, men i och med att det blev allt lättare och snabbare att beställa direkt från Pesaro i Italien minskade behovet av ett dedikerat Skandinavienlager. Biesse ville så småningom göra sig av med sina delägda dotterbolag, vilket ledde till att företaget Biesservice avvecklades helt under 2023. Jon Stenberg köpte då loss de reservdelar som de själva behövde för den svenska marknaden, och flyttade allt till Hedenstorp som idag är hubben för marknadsorganisation, utbildning, service och reservdelar.
