1994, när lågkonjunkturen så sakta började återhämta sig, kontaktades Jon Stenberg av en uppfinnare från Alsterbro vid namn Sonny Johansson. Han hade kommit på en ny princip för torkning av lackade trädetaljer, nämligen med mikrovågor. Genom att styra effekt och riktning på mikrovågorna kunde lackskiktet torka utan att samtidigt höja temperaturen på det underliggande träet.

Sonny hade experimenterat under en tid men behövde nu en större anläggning för provkörning i full skala. Efter viss tvekan blev han insläppt hos Jon Stenberg, som kände till tidigare försök med mikrovågor som inte hade fungerat. En första maskin sattes under stort hemlighetsmakeri upp bakom en tillfällig trävägg i ett hörn av fabrikslokalen. De konstaterade snabbt att det faktiskt fungerade och beslöt att sätta upp en maskin full skala. Och det bådade verkligen gott: Halvering av lackmängden, minst 70% energibesparing, bättre kvalitet och en genomloppstid på 30–90 sekunder i stället för en timme! Trots sämre lackkvaliteter fick slutresultatet ändå högre poäng i Möbelfaktas oberoende tester.

Detta ledde till att Sonny Johansson februari 1996 beviljades svenskt patent för ”sätt och anordning för att torka ett fuktigt skikt med hjälp av mikrovågor”. Tidningen Östra Småland skrev en stor artikel om uppfinningen i samband med att Sonny hade blivit länsvinnare i stiftelsen SKAPA:s innovationspris 1996. Det uppskattades att det fanns en omedelbar marknad på 300–400 anläggningar bara i Sverige.

Men vad hände sedan? Jon Stenberg kände att projektet låg utanför deras kärnverksamhet, och hade samtidigt inte musklerna för att driva en kommersialisering. Testmaskinen såldes därför till ett annat företag, som i sin tur misslyckades med att få ut tekniken på marknaden. Än idag är det oss veterligen ingen som använder mikrovågsteknik för att torka lackskikt på trädetaljer.

I mitten av 1990-talet producerade Jon Stenberg en tämligen ambitiös kundtidning kallad JS-Nytt, som skickades ut med ojämna mellanrum till kunder hos både Jon Stenberg och Jon Stenberg Verktyg AB (tidigare Lindåsverktyg). Det tredje och sista numret 1995 var på 12 sidor och tryckt i duplex: svart och blått. Där listas alla maskininstallationer, till exempel en Biesse Rover till S:t Eriks gymnasieskola (som fortfarande är en trogen kund till Jon Stenberg), en plattsåg från Putsch Meniconi till Arvidsson & Lynch i Nacka och Comec-maskiner till bland andra Stolab i Smålandsstenar och Herrljunga Ledstångsfabrik. En verktygstvätt hade också sålts till Dala List i Malung och till Träknaggen i Götene.

Ett stort reportage tillägnades Möbelknaggen i Bjärnum som efter en förödande brand 1994 fick ersätta stora delar av maskinparken. Jon Stenberg fick förtroendet att leverera hela sprutlinjen (”Sveriges modernaste?”) och merparten av maskinerna i planlinjen. Igångsättningsperioden var ”förvånansvärt kort” enligt den tekniske chefen Börje Bengtsson.

Även Ligna-mässan i Hannover fick några rader: ”På Ligna var allt som det brukar, det vill säga stort, stökigt och svåröverskådligt, men intressant och oumbärligt.” Det kan vi nog skriva under på även idag. (En kille som presenterades som ny medarbetare i JS-Nytt 1995 var för övrigt Anders Sturesson, som fortfarande är en uppskattad servicetekniker hos oss, nästan 30 år senare. Hatten av!)

Curt summerade i sin korta ledartext ett år präglat av försiktig optimism och ökad investeringsvilja. ”Löfte om sänkta räntor, förbättrade statsfinanser och ökad satsning på företagande bör innebära goda förutsättningar för ökad tillväxt även 1996. Hjulen hade så smått börjat snurra igen efter finanskrisen.

Idag fyller för övrigt vårt digitala nyhetsbrev samma funktion som JS-nytt en gång gjorde, med sin blandning av maskinnyheter, mässor, handhavandetips och kundskryt.