Lärare Simon Bågstam tillsammans med studenter på möbeldesignprogrammet på Malmstens LiU och deras Biesse Rover A 1232 (Rover Multi Up M G).

Fem axlar senare – samma hantverk, med nya möjligheter

29 april, 2026

Hur säkrar träindustrin sin framtida kompetens? På Malmstens Linköpings universitet handlar svaret inte om antingen eller – utan om både och. Här möts traditionellt hantverk, digitala verktyg och en nära dialog med industrin i en utbildningsmiljö där bredden är själva styrkan.

Simon Bågstam är lärare på möbeldesignprogrammet och befinner sig mitt i det skärningsfältet. Med en bakgrund inom båtbyggeri och ett starkt driv kring form och process, har han blivit en viktig del i utvecklingen av de digitala verktygen på utbildningen – utan att tappa kopplingen till materialet och hantverket.

– Det har alltid handlat om att förstå hur saker görs, och varför. Mycket av det som gjordes för flera hundra år sedan är fortfarande relevant i dag. Skillnaden är att vi nu har tekniken att utveckla det vidare, säger han.

Utbildningarna på Malmstens – inom möbelsnickeri, design och möbeltapetsering – präglas av just den helhetssynen. Studenterna rör sig mellan traditionella tekniker, konstruktion och formgivning, till digital modellering och industriella processer. Resultatet är en kompetensprofil som speglar en bransch i förändring.

Men vad är det egentligen som gör utbildningens innehåll så avgörande framåt?

– Det handlar mycket om hållbarhet, men inte bara som ett modeord. Studenterna får en djup materialförståelse och lär sig vikten av god formgivning, både funktionellt och visuellt. Vi pratar mycket om hur man konstruerar möbler som går att underhålla, reparera och leva länge med. Att tänka långsiktigt i allt man gör.

Just kopplingen till verkligheten är central. Genom studiebesök och samarbeten får studenterna en tydlig bild av hur träindustrin ser ut i Sverige – och vilka kompetenser som efterfrågas.

– Det finns många olika roller i branschen, och det är viktigt att förstå helheten. Där tror jag att vi har något unikt, säger Simon.

Teknik som öppnar – inte ersätter.

En tydlig förändring i utbildningen de senaste åren är införandet av en 5-axlig CNC-maskin. Men snarare än att ersätta hantverket, har den blivit ett verktyg för att utveckla det.

Simon visar deras Biesse Rover A 1232 för studenterna på möbeldesignprogrammet (Rover Multi Up M G).

Vad har er CNC-maskin bidragit till i utbildningen?

– Väldigt mycket. Vi valde medvetet att introducera den först efter halva utbildningen. Studenterna behöver först förstå materialet och det traditionella hantverket. Sen, när de får tillgång till CNC, händer något. Det blir ett möte mellan det analoga och det digitala som är otroligt utvecklande.

Maskinen har inte bara förändrat studenternas arbetssätt, utan också öppnat upp för nya samarbeten och kompetenser – både inom utbildningen och i kontakt med industrin.

– Det är i kombinationen som det blir intressant. Studenterna börjar ifrågasätta, testa och hitta nya sätt att göra saker på. Det driver utvecklingen framåt.

När tradition möter fem axlar

Ett konkret exempel på hur gammal kunskap kan få nytt liv med modern teknik är pallen T.I.P. – ett projekt som tydligt illustrerar samspelet mellan hantverk och avancerad CNC-bearbetning.

Pallen bygger på en klassisk kilkonstruktion där sits och ben låses samman – en princip som använts i hundratals år. Men med hjälp av 5-axlig teknik har konstruktionen kunnat utvecklas och förfinas på ett sätt som tidigare inte varit möjligt.

Pallen T.I.P är tillverkad av trävirke som har blivit över och består av några få komponenter som kan monteras med bara händerna och en träklubba. 

Kan du förklara sambandet och kompetensen kring 5-axligt i kombination med hantverk?

– Jag var nyfiken på att utmana tekniken. Vad kan den egentligen göra? Konstruktionen i T.I.P är i grunden väldigt traditionell, men vissa moment – som vinklade hål och komplexa geometrier – är svåra eller nästan omöjliga att göra i en traditionell verkstad. Med en 5-axlig CNC går det att göra det både exakt och repeterbart.

Han beskriver det som ett sätt att “översätta” hantverkskunskap till dagens teknik.

– Det handlar inte om att ersätta hantverket, utan om att förstå det så väl att man kan utveckla det. T.I.P står för Tradition, Innovation och Purpose – och det är precis det det handlar om.

En bransch som måste våga lyssna

Att utbilda framtidens kompetens är en sak – att ta tillvara på den är en annan. Här ser Simon ett tydligt ansvar hos branschen.

– Arbetsgivare behöver våga lyssna på nya idéer och perspektiv. Annars stannar utvecklingen. Det är jätteviktigt att det finns en dialog mellan utbildning och industri, där man är öppen med både behov och utmaningar.

Han betonar också vikten av bredd, både i utbildningen och i branschen i stort.

– Trähantverket har en plats på många nivåer. Det handlar inte bara om industri, utan också om småskalig produktion, enskilda hantverkare och konsthantverk. Den bredden är viktig att behålla.

Och kanske är det just där nyckeln ligger. I en bransch som både blickar bakåt och framåt – där erfarenhet, materialkännedom och tradition möter ny teknik och nya perspektiv.

För framtidens kompetens handlar inte bara om vad man kan göra.

Utan om hur – och varför.

Läs även om hur Holavedsgymnasiet i Tranås jobbar med framtidens arbetskraft.